Gustav III

En omstridd kung som starkt har bidragit till vårt kulturarv

Uppväxt

Gustav III (f. 24 januari 1746 – d. 29 mars 1792) var Sveriges kung från 1771 fram till hans död 1792, då han mördades på en maskerabal på Operan i Stockholm. Han var den äldsta sonen till kungen Adolf Frederick och Drottningen Louise Ulrika, och var kusin till kejsarinnan Katarina II av Ryssland.

Som blivande tronarvinge, fick Gustav, en intensiv skolning. Han blev bland annat inspirerad av de nya upplysningsfilosoferna och deras läror samt visade tidigt ett stort intresse för kultur. Vid 20-års ålder ingick Gustav III äktenskap med den danska prinsessan Sofia Magdalena som han varit förlovad med sedan fem års ålder. Vigseln skedde i oktober 1766 i Christianborgs slottskyrka i Västerås. Tillsammans fick de sönerna Gustav IV Adolf (1778-1837) samt Karl Gustav (1782-1783).

Sveriges regent

Gustav III var en högljudd motståndare mot att adelns politiska privilegier begränsades efter Kung Karl XII’s död. Det nuvarande statsskicket i landet gjorde att kungen och adeln kände sig hotade eftersom de utgjorde en minoritet i riksdagen. Gustav III, som drömde om att göra Sverige till en stormakt igen, försökte till en början, på inrådan av den franske kungen Ludvig XV, förena de politiska partierna till att samarbeta för att uppnå den politiska makt som Sverige en gång haft i världen. När detta försök inte visade sig vara framgångsrikt, genomförde Gustav III, år 1772, en statskupp vilken blev slutet på Frihetstiden (1718-1772).

Syftet med kuppen var att återupprätta det kungliga enväldet, och med den nya regeringsformen år 1722, blev den politiska makten fördelad mellan kungen och riksdagen. Genom kuppen kom Gustav III till makten och blev krönt till Sveriges kung. Han införde en ny regeringsform som bland annat sade att kungen ensam skulle ha all makt samt att Regeringen skulle bestämma hur höga skatterna ska vara.

Rysslandskriget

Till en början stärkte det nya statsskicket relationen mellan Gustav III och adeln, men kungens stora maktbegär ledde till att relationen snart blev ansträngd. Bättre var inte relationen med det svenska folket som var missnöjda över det nya statsskicket. Kritiken lät inte vänta sig, och i tidningarna kunde missnöjet framföras eftersom tryckfrihetslagen hade trätt i kraft år 1766.

Gustav III såg inte med blida ögonen på kritiken riktad mot honom. Han lät upphäva tryckfrihetslagen och förbjuda kritik mot kungahuset. Detta drag skapade en ännu större friktion mellan kungen och folket. För att vinna tillbaka popularitet hos folket, lät Gustav III starta ett krig mot Ryssland år 1789. Oppositionen skulle då inte ha något annat val än att stödja honom.

Kriget blev, tvärt emot Gustav III’s förhoppningar, inte en triumf för Sverige. Rysslandskriget, som pågick mellan 1788-1790, ledde inte till några landvinster och gav heller inte Sverige något internationellt erkännande. Slaget vid Svensksund var den sista militära drabbningen under kriget vilken blev en seger för Ryssland. Efter detta fick kriget ett definitivt avslut genom ofredsföredraget i Värälä samma år. Kriget, som var mycket kostsamt för Sverige, ledde till att Gustav III fick många fiender.

Gustav III’s inverkan på svensk kultur

Gustav III är känd för sitt stora kulturintresse. Han var en förespråkare och välgörare av konst och litteratur och lät skänka bidrag till en rad olika kulturella satsningar. Att kungens kulturintresse har lämnat ett bestående arv till Sverige råder det ingen tvekan om. Under sitt styre lät Gustav III instifta flera akademier och institutioner däribland Svenska Akademin och Kungliga Operan. Som om det inte vore nog, är Gustav III dessutom skaparen bakom den nationella dräkten samt grundare av Kungliga Vasaorden – en order avsedd att uppmärksamma och belöna de svenskar som hade bidragit till framsteg inom områdena jordbruk, gruvdrift och handel.

Det stora intresset för kultur väcktes redan i tidig ålder för Gustav III och det var den franska kulturen samt det franska hovet som var förebilden. Under 1700-talet bröt upplysningstiden fram och fick ett särskilt starkt fäste i Frankrike. Franska filosofer såsom Voltaire och Rousseau fick en stor betydelse för den kulturhistoriska rörelsens spridning i resten av Europa. Utöver att vara ett fäste för nytänkande politiska idéer, var landet ett kulturellt centrum som många europeiska länder tog efter, däribland Sverige.

Gustav III växte upp med den franska kulturen. Vid tre års ålder började han lära sig franska, och i vuxen ålder spenderade han mycket tid i Paris där han kom i kontakt med flera inflytelserika kulturpersonligheter, filosofer och vetenskapsmän. Dessa möten var tveklöst en stor inspiration för Gustav III.

Grundare av Hagaparken

Vi har Gustav III att tacka för den vackra lustparken Hagaparken som finns att uppleva i Solna utanför Stockholm. Kungen var nämligen initiativtagare till den gustavianska parken som idag är en populär mötesplats för Stockholmare och turister.

Hagaparken har, genom historien, varit en favoritplats bland kungligheter men även bland folket. Den välkände trubaduren Carl Michael Bellman som var samtida som Gustav III, var ofta på Haga. I flera av sin texter, dikter och kompositioner nämner han den vackra lustparken. Ett exempel är Fjärilen på Haga där även kungen Gustaf III nämns som en ”mild monark”. I den stora parken finns vackra skogspartier, gräsmattor mellan promenadstråken men även flera paviljonger och tempel såsom Haga slott, Ekotemplet, Turkiska kiosken samt Koppartälten.

Till en av parkens höjdpunkter hör Gustav III:s paviljong som uppfördes år 1787 med hjälp av arkitekten Olof Tempelman. Gustav III var högst delaktig i projektet, och hade stora visioner för paviljongen. Han bidrog själv till det arkitektoniska utförandet av slottet och föreslog ändringar under arbetets gång så att slottet, till slut, blev precis så som han ville ha det.

Gustav III’s död

Kriget mot Ryssland samt statskuppen år 1772 bidrog till att ett starkt missnöje som växte fram bland adeln gentemot kungen. En konspiration, för att få kungen avrättad och konstitutionen reformerad, ägde rum vintern 1791-1991. De inblandade var Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing, Claes Fredrik Horn, Carl Pontus Lilliehorn samt Carl Fredrik Pechlin.

Mordet på Gustav III ägde rum på en maskerad på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792. Tidigare samma kväll, hade kungen ätit middag tillsammans med vänner. Under middagen fick han ett anonymt brev (skrivet av Carl Pontus Lilliehorn) som hotade honom till livet. Eftersom kungen tidigare hade fått många hotelsebrev, valde han att ignorera det. Efter middagen lämnade han och hans sällskap restaurangen för att anlända till maskeraden. Iklädd en kostym, som stolt visade upp den bländade serafimerorden, gick det inte att ta miste om vem monarken var bland alla masker.

Väl på plats omringades kungen av de fem männen, alla iklädda svarta masker. Med orden ”Bonjour beau masque” (på svenska: ”God dag vackra mask”) avfirade Anckarström ett skott i sidan av ryggen på Gustav III. Kungen föll ihop och skrek ut ”Je suis blessé, tirez-moi d’ici et arrêtez-le!” (”Jag har blivit skadad, ta mig härifrån och arrestera honom!”). Kungen fördes i säkerhet, och utgångarna från Operan förseglades så att folk inte skulle kunna ta sig ut.

Följande morgon arresterades Anckarström som omedelbart erkände sin delaktighet i mordet. Han förnekade först att det skulle handla om en konspiration men erkände sedan, när han blivit informerad om att även Horn och Ribbing hade blivit arresterade och erkänt sig skyldiga.

Gustav III såg först ut att ha överlevt skottet och fortsatte därför att verka som statschef strax efter dådet. Det dröjde dock inte länge förrän såret blev infekterat. Den 29 mars 1792 avled kungen i sviterna av skottskadan. Begravningen ägde rum den 14 maj 1792 i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Anckarström avrättades en månad efter kungens död.

Här kan du läsa om Gustav III och hans spännande liv