Gustav III var Sveriges kung från år 1746 fram till hans död år 1792, då han mördades under en maskeradbal som tog plats på Operan i Stockholm. Gustav den tredjes föräldrar var Adolf Frederick och Drottningen Louise Ulrika. Han var dessutom kusin till kejsarinnan Katarina II av Ryssland.
Under den tid där han skolades till att ta över tronen från sin far visade han ett stort intresse för kultur. Han var även filosofiskt lagd, då han tog kraftig inspiration från upplysningsfilosoferna och deras åsikter och kunskaper.
Gustav III – äktenskapet
Gustav III ingick som 20-åring ett äktenskap med Danmarks prinsessa Sofia Magdalena, som han sedan tidigare varit förlovad med under 15 års tid. Paret fick sammanlagt två barn; Gustav IV Adolf samt Karl Gustav.
Gustav den 3 och hans åsikter
Gustav III var en jordnära regent som ville avskaffa priviligierade gruppers förmåner gentemot övriga samhällsklasser. Gustav den tredje blev därför illa omtyckt av adeln, som var rädda över att förlora stora delar av deras makt.
Gustav den tredje var dessutom fast besluten om att Sverige återigen skulle bli en stormakt. Mer specifikt försökte han få de svenska politiska partierna att tillsammans arbeta för att Sverige skulle vara like internationellt inflytelserika som förut.
Gustav III:s planer om en svensk stormakt misslyckades dock, och han utförde i stället en statskupp år 1772 med syfte att stärka kungafamiljens makt. Kuppen lyckades, så samma år skapades en regeringsform där det stod skrivet att den politiska makten skulle fördelas jämt mellan kungen och riskdagen.
När Gustav den tredje väl krönts till Kung stärkte han sin makt ytterligare. Närmare bestämt fick kungen all väsentlig makt medan regeringen fick välja vilken skattesats som skulle gälla för befolkningen.
Gustav III krigade i Ryssland
Det svenska folket kritiserade det nya statsskicket, och tidningar började beskriva Gustav III som en maktgalen härskare. I ett försök att stävja kritiken rev han upp tryckfrihetsförordningen och förbjöd all kritik mot kungahuset.
Efter att friktionen mellan folket och kungahuset tilltagit än mer tog han till ett gammalt härskarknep; han startade ett krig. Ryssland stod år 1789 för motståndet och även oppositionen var tvungen att stötta honom i kriget, precis enligt plan.
Kriget gick dock inte enligt plan, och blev ett fullständigt misslyckande för såväl Gustav den tredje som Sverige. Sverige fick inga landvinster och många svenska män dog, helt i onödan. Gustav III fick efter kriget än mer fiender än han hade haft tidigare.
Gustav den 3 och hans kulturpåverkan
Som tidigare nämnts hade kungen ett stort kulturintresse, och hans påverkan på svensk kultur var stor. Han instiftande bland annat Svenska Akademin samt Kungliga Operan och han grundade även den Kungliga Vasaorden, som är ett pris som uppmärksammar innovatörer inom jordbruk, gruvdrift och handel.
Kung Gustav III grundade Hagaparken
Gustav den tredje fullständigt älskade Hagaparken, som han lät grunda i Solna utanför Stockholm. Till parken bjöd han in sina vänner, som bland annat inkluderade poeten och trubaduren Carl Michael Bellman. Bellman skrev många stycken om såväl Hagaparken som Gustav III.
I ett musikstycke som Bellman låg bakom vid namn ”Fjärilen på Haga” beskrevs kung Gustaf III lite motsägelsefullt som en ”mild monark”, men lite smicker var säkert passande då de var vänner. Denna dikt kan mycket väl varit en inspiration till Fjärilshuset i Hagaparken.
Kung Gustav III:s död
Trots att Kung Gustav den tredje hade en god självbild var det många som föraktade honom. Vanligt folk gillade honom inte, ej heller adeln. På en maskeradbal avrättades till slut Gustav den tredje av fem för honom okända män. ”Bonjour beau masque” (”God dag vackra mask”) sa Ankarström när han sköt kungen i ryggen.
Gustav III överlevde dock attacken, men dog en kort tid därefter på grund av att såret från skottskadan blivit infekterat. Alla män som deltagit vid mordet arresterades, och Anckarström avrättades cirka en månad efter att Gustav III begravts den 14 maj 1792 i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Han kunde dock inte begravas på den Kungliga gravplatsen i Hagaparken, då den togs i bruk först över 100 år efter hans död.